Jag har fyra hundar, två jakt labradorer, en sankt bernhard och en jämthund. Med den yngsta labben så ska jag tävla agility med. Ni får gärna ställa frågor, va inte blyg! Jag kommer även skriva om min hund Mia och lägga upp bilder på henne och dom andra hundarna.

Jakt labrador (den yngsta, Mia 1)

Jakt labrador (den äldsta, Maja 9)

Sankt bernhard (Ballerina 2)

Jämthund (Pepsi 3 månader)

(Titta inte på mig, jag ser ut som en drogad unge på bilden)

Historia:

När Svenska Kennelklubben (SKK) bildades 1889 började också arbetet med att inventera inhemska hundrastyper för att avgöra vilka populationer som kunde utgöra grunden för självständiga raser. När det gällde älghundarna hann Norge först med att bilda Norsk Dyrehundklubb 1899, och arbeta med det som sedan dess är norsk älghund, grå (gråhund) som modell. Den norska rasstandarden blev riktmärke även i Sverige, trots att man från början märkte att den inte stämde på alla hundar som avsågs. Det var tydligt att det fanns två typer av älghundar, jägaren Hugo Samzelius skrev 1894 i SKK:s tidskrift: '' Hos den större var nosen lång, hos den mindre kort och sammantryckt. Ögonen stod hos den större, mer vargliknande formen tämligen snett, bakbenen var hos denna hund mera böjda i knäleden, färgen oftast svartgrå.'' Beskrivningen kompletterades av en annan jägare, Karl Fredenberg som påpekande skillnaderna i kraniets form, bakhuvudet var smalare och nosen '' anmärkiningsvärt mindre avsmalnande - mera jämnbred ''. Därmed var den femtioåriga konflikt som benämnts Jämthundskalabaliken igång.

Egenskaper:

Jämthundar används vid jakt på främst älg men även på björn och ibland på vildsvin, lo och grävling. Jämthunden kan användas som jakthund på två olika sätt, dels som ställande hund vid löshundsjakt, vilket innebär att den på egen hand söker älg som den sedan skäller på, vilket gör jägaren uppmärksam på var viltet finns. Jämthunden kan även användas som ledhund, vilket innebär att den används som kopplad vägvisare fram till villebrådet. För att bli utställningschampion måste en jämthund ha meriter från jaktprov för älghund.

Utseende:

Pälsen består av dels strida men ganska åtliggande täckhår, dels underull bestående av korta, mjuka, ljusa, oftast gräddfärgade hår. På huvudet och benens framsidor är håret kort och glatt, längre på bröst, hals och svans och på frambenens och lårens baksidor. Svansen är högt ansatt, medellång och jämntjock. Den bärs ringlad, men ej hårt knuten. Färgen är mörk eller ljusare grå. För jämthunden är ljust grå eller gräddfärgade partier på nos, kinder och strupe. Samma färgteckning finns också på buk, ben och på svansens undersida.

Historia:

Den stora, tunga, massiva och långhåriga sankt bernhardshunden är idag ett resultat av korsningar från mitten av 1800-talet. Efter att den ursprungliga stammen av räddningshundar på klosterhärbärget vid Sankt Bernhardspasset decimerats under 1830-talet, korsades lokala sennenhundar med pyrenéerhundar, newfoundlandshundar, grand danois och mastiffer. De som blev för stora och långhåriga för augustinermunkarnas vandringar i snölandskapet skänktes bort eller såldes till lokala bönder. Det är dessa gårdshundar som utgör grunden för rasen. Bilden av sankt bernhardshunden som dyker upp i snöstormen med en konjakskagge skapades på 1880-talet som reklam av den brittiske hundhandlaren, pastorn och sedermera parlamentsledamoten John Cumming Macdona. Det var på 1880-talet som rasen fick sitt nuvarande namn, innan kallades den för alpmastiff.

Egenskaper:

Sankt bernhardshunden är en trygg och vänlig sällskapshund, men den kan även vara vaksam. Den är livlig för att vara så stor och tung. Den behöver lagom mycket motion.

Utseende:

Sankt bernhardshunden är massiv och muskulös, den kan väga upp till 120 kg! Den finns som långhåriga och korthårig. Grundfärgen är vit med stora djupröda fläckar som även kan vara svartskuggade.

Historia:

Enligt en vanlig teori härstammar chow chow från de Fo-hundar som hölls som tempelhundar fram till Konfucius. Det finns inga kända skriftkällor om chow chowens historia, men en vanlig uppfattning är att pekingesen är en dvärgväxtmutation av samma hundrastyp. Pälskvaliten anses tyda på att chow chow hållits av nomader i Manchuriet och Inre Mongoliet och då använts som bl.a draghund och klövjehund.

Egenskaper:

Chow chowen är en hund som kan passa både i en lägenhet, i stan och på landet. Den är lugn, trofast men reserverad. Den knyter väl an till familjen, men är mer avvaktande mot främlingar. Den är en respektgivande och duglig vakthund. Chow chowen brukar fungera bra tillsammans med barn, men föräldrarna måste lära barnen att handskas med hunden på rätt sätt. Chow chowen brukar även fungera bra tillsammans med andra hundar och husdjur. Chow chowen är en bra hund för dom som uppskattar en orginell och självständig hund. Chow chowen har ett medelmåttigt motionsbehov och den mår bra av aktivering både mentalt och fysiskt. Chow chowen är oftast en väldigt renlig hund och är lätt att få rumsren. Rasen trivs inte med stress!

Utseende:

En chow chow ska ge intrycket av en välbalanserad, proprotionerlig och kompakt med stolt och värdig hållning. Det finns både en långhårig och en korthårig variant. Ett flertal färgen är röd, svart, cremé, fawn och blå. Tungan är blåsvart, något som är rasens kännetecken. Svansen bärs väl över ryggen. Pälsen är relativt lättskött, det räcker oftast med en ordentlig genomborstning någon gång per vecka, vid fällning något mer.

Historia:

Labradoren härstammar framförallt från den utdöda kanadensiska hundtypen St. John's Dog, som beskrivits som en mindre variant av newfoundlandshunden. Den var en framstående vattenapportör som förutom vid andjakt även användes av fiskare för att apportera redskap och simma med tampar när båtarna skulle lägga till.

Egenskaper:

Labradoren har sedan 1950-talet blivit allt vanligare som sällskapshund. Den är en av världens populäraste hundraser. Labradoren tycker om att arbeta och den är väldigt lättlärd. Den är även framgångsrik i olka hundsporter som lydnasprov, agility och olika grenar av bruksprov. Labradoren funkar utmärkt som spårhund av olika slag. En labrador behöver mycket motion och stimulans och är en mycket matglad hund. Labradorer är betydligt lugnare och mycket mindre aggressiva än de flesta andra hundraser.

Utseende:

Labradoren har en vattenavstötande dubbelpäls med blankt, hårt täckhår och underull. Svansen ska vara tjock och helst bäras parallellt mot marken. Ögonen ska vara bruna och uttrycket ska vara vänligt och intelligent. Labradoren finns i färgerna svart, gul och brun. Svart är den vanligaste färgen. Brun är ovanligast.

Hej! Jag heter Tina och är 12 år, men dissa inte för det.

Min blogg handlar om fakta om hundar. Jag kommer att skriva

fakta om 101 raser! Kanske hittar du någon hund till dig? :)

Ställ gärna frågor och kommentera! Jag kommer att vara aktiv

med bloggen ett tag, sen får vi se om det blir några följare/läsare. :)